Ur boken Frölunda 50 år: Från Bittans pojkar till Boorks Boys:
”Ur ryktesfloran var Ryan det enda namnet som höll och han ersatte Karl-Erik Eriksson, som blev ”riktig” tränare. Nordamerikanen, som blev känd i Sverige efter att ha turnerat med engelska Wembley Lions, kunde engageras tack vare ekonomisk hjälp från Göteborgs ishockeyförbund”.
Denne Ryan (Clifton i förnamn) blev Frölunda HC:s förste importspelare och kanadensaren gjorde bara en säsong (1959/1960), en inte särskild märkvärdig sådan, men han öppnade dörren som fler klev in genom allteftersom.
Just nordamerikaner var attraktiva, framförallt på 1970- och 1980-talen, när importer blev allt vanligare inslag i svenska klubbar, Frölunda inget undantag.
Bröderna Darwin och Morris Mott (vi återkommer till en av dem), Robin Sadler, Mike Ford, John Newberry och Serge Boisvert klingar fortfarande välbekant för mången Frölunda-supporter och det fanns som sagt en anledning till att de hamnade i Göteborg och Sverige.
- Under de åren gjorde nordamerikaner skillnad så fort de kom, förklarar den europeiska hockeyalliansens (EHC) vd och författaren till boken Frölunda 50 år Szymon Szemberg.
Den nordamerikanska dominansen är inte alls lika tydlig idag och även om det spelat 30 amerikaner och kanadensare i Frölunda genom åren så är det från ett helt annat håll majoriteten kommit – drygt 50 finländare har representerat föreningen.
- Historiskt sett har en flytt till Sverige varit ett steg i rätt riktning för finländarna. SHL rankas högre än den finska ligan och lönen är bättre. Dessutom finns det en kulturell närhet mellan länderna, säger Szymon Szemberg och förklarar varför importerna från två andra stora hockeyländer inte varit tillnärmelsevis på den finska och nordamerikanska nivån:
- Tjeckien/Slovakien och Ryssland var stängda länder en bit in på 1990-talet. Och framförallt unga tjecker och slovaker drar hellre till Nordamerika än till Sverige. Det saknas koppling helt enkelt.
Under 50 säsonger med utländska spelare har Frölunda haft tre per trupp i snitt. Under två perioder på 2000-talet var antalet varit betydligt fler, men av olika skäl. De fyra säsongerna mellan 2006 och 2010 låg importsnittet på lite drygt tio.
- Efter två SM-guld (2003 och 2005) försökte Frölunda köpa sig ikapp, det var inga bra år, menar Szemberg.
Åren mellan 2016 och 2019 sticker också ut statistiskt, tre säsonger med nio importer i snitt, men av delvis andra skäl. Dräneringen av ung svensk hockeytalang ligger på en helt annan nivå i nutid än för tio, femton år sedan och då inte bara till NHL – nordamerikanska juniorligor och collegespel har blivit allvarliga utmanare.
- Migrationen till Nordamerika kommer inte att minska och jag misstänker att fler kommer att gå college-vägen, spår Szymon Szemberg och menar att en sådan utveckling inte talar för färre utländska spelare i SHL framöver.
Som författare till boken Frölunda 50 år och regelbunden gäst i Scandinavium sedan 1970-talet kan Szymon Szemberg sätta Frölundas drygt 130 importer i ett historiskt perspektiv och han tvekar inte:
- Tomi Kallio är den spelare som gjort störst avtryck i klubben, såväl idrottsligt som i relationen till publik och supportrar.
Är han därmed din personliga favorit?
- Kul att du ställer den frågan. Nej, det är han inte. Säsongen 1975/1976 gick jag på alla matcher och jag hävdar att Morris Mott var den enskilt största faktorn till att Frölunda inte åkte ut. Morris Mott hade NHL-meriter och sådana spelare kom inte till Sverige. Han var överkvalificerad och det var därför han bara stannade en säsong.
Fredrik Sjöström har varit Frölundas sportchef sedan 2016 och har i ”sina” trupper haft lite drygt sex utländska spelare i snitt. De två senaste säsongerna har antalet krympt och det finns skäl.
- Det har varit ett lite aktivt val att försvenska. Att kronan har tappat i värde mot euron och dollarn har delvis påverkat, importspelare har blivit aningen dyrare, förklarar Sjöström.
Lite knappt en tredjedel av spelarna i SHL (28 procent) är utländska och Frölunda ligger på ett liknande snitt närhistoriskt sett. Åt vilket håll och hur brant kurvan pekar framöver är knepigt att sia om, men det finns ett och annat att förhålla sig till.
Som tidigare skrivet har juniorhockey i Nordamerika, framförallt college, blivit ett alternativ för unga spelare.
För de lite äldre är den schweiziska ligan en allt attraktivare variant.
- Den schweiziska ligan är en stor konkurrent, vi har många svenska spelare där. Jag tror så här: Vi kommer fortsatt att ha en stomme av svenska spelare, men vi vill ha bra spelare, oavsett nationalitet. Vilka länder de kommer ifrån beror på utbudet. Att vi just nu inte har några nordamerikaner i truppen är tillexempel en konsekvens av det.
Fakta Frölundas importspelare:
Totalt: 135.
Nationsvis: Finland (52), Kanada (30), USA (14), Norge (12), Danmark (11), Tjeckien (5), Slovakien (4), Schweiz (3), Ryssland (1), Lettland (1), Tyskland (1), Slovenien (1).
Först: Clifton Ryan, Kanada, 1959-1960.
Senast: Arttu Ruotsalainen, 2024-.
Längst: Mats Rosseli Olsen, 2011-2023 (12 säsonger).
Flest matcher: Mats Rosseli Olsen, 736.
Flest poäng: Ryan Lasch, 483.
Flest mål: Tomi Kallio, 205.
Flest assist: Ryan Lasch, 354.
Framgångsrikast: Mats Rosseli Olsen, 2 SM-guld (2016, 2019), 4 CHL-titlar (2016, 2017, 2019, 2020).
Frölundas utländska spelare, 1959-2024:
Clifton Ryan 1959-1960 Kanada
Jorma Salmi 1964-1965 Finland
Tom Mellor 1975-1976 USA
Darwin Mott 1975-1977 Kanada
Morris Mott 1975-1976 Kanada
Robin Sadler 1976-1977 Kanada
Maurice Brunel 1976-1977 Kanada
Mike Ford 1977-1979 Kanada
Walter Olds 1981-1982 USA
Seppo Pakola 1981-1982 Finland
Ron Davidson 1982-1983 Kanada
Risto Tuomi 1982-1983 Finland
Geir Hoff 1984-1985 Norge
Markus Lehto 1985-1987 Finland
Risto Kerminen 1985-1987 Finland
John McNamara 1987-1988 USA
John Newberry 1987-1989 Kanada
Serge Boisvert 1989-1994 Kanada
Arto Sirviö 1989-1991 Finland
Trond Magnusen 1992-1993 Norge
Vladimir Kramskoy 1993-1994 Ryssland
Oto Hascak 1993-1994 Slovakien
Aleksandrs Belavskis 1994-1995 Lettland
Marko Jantunen 1994-1996, 1997-1999 Finland
Petteri Nummelin 1995-1997 Finland
Christian Ruuttu 1995-1996 Finland
Pål Grotnes 1995-1998 Norge
Henrik Aaby 1996-1997 Norge
Darren Boyko 1996-1997 Kanada
Michel Picard 1996-1997 Kanada
Joni Lius 1996-1998 Finland
Lasse Pirjetä 1996-1997 Finland
Radek Hamr 1997-1999 Tjeckien
Kai Nurminen 1997-1998 Finland
Ville Peltonen 1997-1998 Finland
Per-Åge Skröder 1998-2000 Norge
Mario Brunetta 1999-2000 Kanada
Pat Jablonski 1999-2001 USA
Jan Lundell 1999-2000 Finland
Reid Simonton 1999-2000 Kanada
Juha Ikonen 1999-2002 Finland
Pasi Sarela 1999-2000 Finland
Teemu Sillanpää 2000-2001 Finland
Pasi Sormunen 2001-2002 Finland
Marian Kacir 2001-2002 Tjeckien
Fredrik Norrena 2002-2003 Finland
Kimmo Eronen 2002-2004 Finland
Erik Kakko 2002-2004 Finland
Tomi Kallio 2003-2011 Finland
Antti-Jussi Niemi 2003-2008 Finland
Tom Koivisto 2004-2006 Finland
Sami Salo 2004-2005 Finland
Arto Tukio 2004-2007 Finland
Martin Plüss 2004-2008 Schweiz
Markus Seikola 2005-2006 Finland
Jason Krog 2005-2006 Kanada
Morten Madsen 2005-2006 Danmark
Kirill Starkov 2005-2006 Danmark
Jere Myllyniemi 2006-2007 Finland
Tomi Pettinen 2006-2007 Finland
Ari Vallin 2006-2007 Finland
Sean Bergenheim 2006-2007, 2016-2018 Finland
Martin Cibak 2006-2007 Slovakien
Mikkel Bödker 2006-2007 Danmark
Steve Kariya 2006-2007 Kanada
Ari Ahonen 2007-2009 Finland
Ossi-Petteri Grönholm 2007-2008 Finland
Tuukka Mäntylä 2007-2009 Finland
Toni Söderholm 2007-2009 Finland
Philip Larsen 2007-2010 Danmark
Lars Eller 2007-2010 Danmark
Justin Morrison 2007-2008 USA
Janne Niskala 2008-2010 Finland
Riku Hahl 2008-2011 Finland
Joe DiPenta 2008-2009 Kanada
Johnny Pohl 2008-2009 USA
Martin Röymark 2008-2010 Norge
Kristian Kudroc 2009-2010 Slovakien
Mikko Lehtonen 2009-2010 Finland
Ville Mäntymaa 2009-2011 Finland
Jussi Makkonen 2009-2010 Finland
Mathis Olimb 2009-2010, 2011-2015 Norge
Jannik Christensen 2010-2011 Danmark
Mikko Mäenpää 2010-2011 Finland
Toni Koivisto 2010-2012 Finland
Mika Pyörälä 2010-2012 Finland
Christoph Schubert 2010-2011 Tyskland
Pavel Skrbek 2010-2011 Tjeckien
Frederik Andersen 2011-2012 Danmark
Patrick von Gunten 2011-2012 Schweiz
Mats Rosseli Olsen 2011-2023 Norge
Patrick Galbraith 2012-2013 Danmark
Julius Hudacek 2012-2013 Slovakien
Brendan Bell 2012-2013 Kanada
Doug Lynch 2012-2013 Kanada
Matt Duchene 2012-2013 Kanada
Sonny Herzberg 2013-2014 Danmark
Evan McGrath 2013-2014 Kanada
Jordan Smotherman 2013-2014 USA
Ryan Lasch 2015-2016, 2017-2020, 2021-2023 USA
Luke Moffat 2014-2015 USA
Artturi Lehkonen 2014-2017 Finland
Oliver Lauridsen 2015-2016 Danmark
Spencer Abbott 2015-2016 Kanada
Joey Crabb 2015-2016 USA
Kristian Vesalainen 2015-2017 Finland
Dan Bakala 2016-2017 Kanada
Jonathan Sigalet 2016-2019, 2021 Kanada
Matt Donovan 2016-2018 USA
Casey Wellman 2016-2017 USA
Johannes Johannesen 2016-2018 Norge
Mattias Nörstebö 2016-2019 Norge
Joni Ikonen 2016-2017 Finland
Mike Weber 2017-2018 USA
Adam Pardy 2017-2018 Kanada
Joel Mustonen 2017-2021 Finland
Chay Genoway 2018-2019 Kanada
Brandon Gormley 2018-2020 Kanada
Rhett Rakhshani 2018-2020 USA
Karl Stollery 2019-2020 Kanada
Stefan Elliott 2020-2022 Kanada
Philip Granath 2020-2021 Norge
Jan Mursak 2018, 2020-2023 Slovenien
Matt Tomkins 2021-2022 Kanada
Radan Lenc 2021-2022 Tjeckien
Michael Spacek 2021-2022 Tjeckien
Frederik Dichow 2022-2024 Danmark
Petteri Lindbohm 2022-2023 Finland
Jere Innala 2022-2024 Finland
Anthony Greco 2022-2023 USA
Frans Tuohimaa 2023-2024 Finland
Jayden Halbgewachs 2023-2024 Kanada
Mikael Ruohomaa 2024- Finland
Tobias Normann 2024- Norge
Dominik Egli 2024- Schweiz
Arttu Ruotsalainen 2024- Finland