En fluga på väggen – i bussen

Under mer än fyra decennier som sportjournalist såg jag massor av spelarbussar. Jag har sett spelare kliva av och spelare kliva på. Men jag har aldrig åkt med. Mitt eget blygsamma fotbollsspelande var inte på tillräcklig nivå för att laget skulle få åka egen buss till bortamatcherna, vi tog oss alltid fram och tillbaka i bil till olika de olika delarna av Göteborg. Vassare än så var inte min fotbollskarriär.

Men i förra veckan blev det äntligen av att inte bara kika in i en buss utan även få en plats. I Frölundas spelarbuss. Framför mig hade jag chauffören, direkt bakom satt målvaktstränaren Peter Iversen. Och ytterligare ett par meter bakåt Roger Rönnberg och den övriga staben. 

Förr i tiden kunde spelarna komma släntrande till bussen i stort sett direkt hemifrån. Så är det inte längre. Numera börjar arbetsdagen långt tidigare, även när det ingår resa till bortaplan.

Efter förmiddagsvärmningen på isen samlades hela gänget klockan tolv inne i omklädningsrummet för att gå genom kvällens match mot Rögle i Ängelholm. Det blev några minuters väntan på powerplaygänget som kom från sin obligatoriska sittning. På väggen längst in hängde dagens laguppställning, efter åtta raka segrar fanns där inga större överraskningar. 

När alla tagit plats gav Roger Rönnberg ordet till lagkapten Max Friberg, som pratade om vad som väntade nere i Ängelholm. Han pratade om hur det är att möta Rögle där, gick genom hur publiktrycket i den tajta arenan kan sätta press på både spelare och domare.

Rönnberg tog över. Han pratade om vikten av just den här matchen som en del av förberedelserna inför våren. Det var närmast det som förr kallades peptalk. Tränaren höjde rösten lite några gånger för att markera och peppa sina spelare.

Analysen är detaljerad

I hörnet, längst in bredvid skärmen med laguppställningen på, satt videocoachen Erik Lignell beredd. När Roger tystnade var det Eriks tur att med olika videoklipp visa vad som väntade på andra sidan Hallandsåsen. Han visade klipp på hur Rögle gör för att ta sig ur sin egen zon och hur det kan se ut när de går till attack mot motståndarmålet. Vilka positioner vill de helst anfalla från, varifrån gör de oftast mål. 

Rönnberg, som varnade för att Rögle var på uppgång, sköt in detaljer att hålla reda på. Visade exempelvis på ett klipp hur Rögle-spelare i egen zon åkte med skridskorna riktade framåt, beredda på att direkt gå till motattack när de fick tag på pucken. 

Men Lignells klipp innehöll också flera exempel på de svagheter som gjort att Rögle hamnat långt ner i tabellen istället för på en förväntad topplats. Där finns ofta mest plats i deras zon, där tappar de ibland bort både motståndare och sin egen organisation när de sätts under press. Rönnberg pekade på skärmen, visade var Rögle gärna överbelastar för att jaga motståndarna. Genomgången avslutas med lite mer Rönnberg-pepp och en uppmaning att utnyttja den kunskap som de har. 

Allt på genomgången var naturligtvis inte nytt för spelarna, förmodligen handlade det mesta om repetition. För lagen hade ju redan mötts tre gånger i serien.

Joels arv lever kvar

Precis som efter träningarna väntade lunchen i restaurangen två våningar upp i Frölundaborg. Lax i spenatsås, kyckling eller köttfärssås. Bara att välja och kombinera med pasta, ris eller sötpotatis. Och så en liten salladsbuffé, förstås. Joel Lundqvist har i flera sammanhang berättat att han alltid valde lax och ris. Stabilt, inga överraskningar när det skulle laddas för match.

Några spelare blev klara ganska snabbt medan några hämtade en kopp kaffe till eftersnacket på lunchen. När det var färdigätet var det nästan två timmar tills bussen skulle rulla i väg kvart i tre. Några av spelarna valde att åka hem. Andra blev kvar i Borgen, precis som tränarna.

Bussen stod tidigt parkerad utanför omklädningsrummet för materialarna att packa. En bra stund före avresan började bussen fyllas. Spelarna gick uppför trappan till det övre däcket, ledarna checkade in på första bussvåningen. Roger Rönnberg hade med sig en egen kudde. Varför den behövdes kunde jag se någon timme senare när han satt bekvämt bakåtlutad med slutna ögon.

Men hur långt före en match går spelare och ledare in i vad som kan beskrivas som ”matchmood”? Då när adrenalinet börjar slås på och de bara tänker på matchen de har framför sig och utesluter allt annat.

– Jag jobbar med att inte slå på för tidigt, jag har haft en tendens att bli taggad och bränna energi alldeles för tidigt. Nu slår jag kanske på när det är en halvtimma kvar av bussresan. Men å andra sidan kan jag skratta och prata fram till matchen, men det är nog en del av min laddning, säger Calle Klingberg.

– Jag går aldrig ur, säger Roger Rönnberg med ett skratt.

– Jag tror att det är från värmningen alldeles före matchen som jag koncentrerar mig helt på matchen. Då går jag in i matchbubblan, säger lagkapten Max Friberg.

Framme i Ängelholm

Busschauffören Peter var inställd på att hans Frölunda-märkta buss skulle vara framme vid Catena Arena vid 17-tiden, två timmar före första nedsläpp. När han några minuter tidigare än planerat parkerade utanför ishallen väntade några busslass supportrar i Frölunda-tröjor på sina favoriter.

Spelarna hämtade respektive trunk längst bak på utsidan av bussen och gick under glada tillrop och applåder in i motståndarnas borg. Även tränarna och sportchefen Fredrik Sjöström fick samma uppbackning när de passerade.

När de drygt fem timmar senare återvände för hemresan fick de gå till bussen utan applåder. Supportrarna satt redan i bussar och bilar på väg hem till Göteborg. Men det blev en del applåderande under matchen istället, framförallt i slutet när Malte Strömwall satte det avgörande 4–3-målet i slutsekunderna av förlängningen. Därför kunde två poäng packas in i bussen tillsammans med trunkar och klubbor.

Analys, igen

Tränarna hade sina iPads påslagna direkt när de satte sig vid borden som finns mellan fyrasitsgrupperna framme i bussen på första våningen. Målvaktstränaren Peter Iversen, som sköter rapporteringen som finns för analysen efter matcherna, hade snabbt de första klippen färdiga med situationer för de olika spelarna. Inom några minuter fanns de i spelarnas mailboxar.

– Det är skönt att få se dem direkt. När allt känns bra känns det inte lika viktigt, men när jag känner att jag har varit så kass som jag tycker att jag var i dag är det skönt att få titta direkt. Ofta blir det en mer nyanserad bild, det är sällan man är så kass som det känns vid de tillfällena. Precis som det är sällan man är så bra som det kan kännas ibland. Men det är skönt att få städa av den analysen direkt, säger Nicklas Lasu.

Den 34-årige veteranen gick vidare upp till sin plats bland lagkompisarna på övre våningen i bussen. Där fungerar det på ett helt annat sätt än vad det gjorde när han började åka i Frölundas spelarbuss. Då spelade en del kort, någon var ansvarig för filmerna som visades på bussens video.

– Nu är det tyst. Alla sitter med sina mobiler och sina hörlurar. Ibland får man ropa på någon att komma och tjôta. Jag kan tycka att det är lite synd, men det är så det är, säger Nicklas Lasu.

När Hallandsåsen har passerats har det även blivit tystare bland tränarna. De satt och surrade ett tag, kollade videoklipp och analyserade. För de var inte speciellt nöjda, trots att de hade tagit den nionde segern i rad.

Vad de inte visste då var att det skulle dröja innan de fick analysera en seger igen. För efter nio raka vinster har det blivit tre förluster i rad. Lita på att det fanns ännu mer att snacka om på väg hem efter 0–3 borta mot Leksand på torsdagskvällen.

Nu gäller det att återigen bryta en trend och besegra Modo i 80-årsmatchen på lördagen. Annars kan platsen bland topp fyra, som efter Rögle-matchen kändes närmast säker, återigen vara hotad.