Krönika: Malte bryter mönster

Själv är jag väldigt nyfiken på att se hur Malte med snabba skridskoskär och känsliga handleder ska hitta vägar genom Leksands försvar i kvartsfinalen.

Slutspel handlar aldrig om bara en person, även om det ibland kan se ut så i rapporteringen efteråt. En målvakt som står på huvudet och spikar igen (som Henrik Lundqvist 2005) blir naturligtvis medial hjälte och besjungs på läktarna. 

Och vi vet hur viktigt det är att Lasse Johansson lever upp till epitetet som SHL:s bäste målvakt om det ska bli en lång hockeyvår i Göteborg. Precis som Max Friberg, Christian Folin, Henrik Tömmernes och övriga nyckelspelare måste leverera.

Men mina förväntningar på Malte Strömwall är av ett annat slag. I dagens hockey där mycket handlar om hårt jobb, fore- och backchecking, taktik och peta in returer när trafiken är tät framför mål är 29-åringen av en annan sort. Det finns dom som åker nästan lika fort och som skjuter lika bra – men Malte Strömwall bryter mönster. Han vickar på kroppen och får motståndarna att ställa sig på fel ben och passerar blixtsnabbt på den andra sidan. Han drar snabbt, träffar ofta mål – eller också hittar han en passningsväg rakt genom ett tätt motståndarförsvar som förväntar sig att han själv ska gå på mål.

Det tog ett tag

I början av säsongen åkte Malte lika fort och sköt lika mycket, men utdelningen blev inte vad alla hoppades på. Det tog ett bra tag innan målskyttet kom i gång på allvar. Han sköt mest av alla på mål, men lyckades inte så ofta få gummitrissan i mål. Att det blev en del assist tillfredsställde inte alla, det var ju målskytten Malte Strömwall folket på läktaren ville se.

För några år sedan gjorde jag en intervju i GT med Frölunda-legendarerna Jörgen Pettersson och Patrik Carnbäck (bådas pensionerade tröjor hänger i Scandinavium-taket). Jag minns hur Patrik berättade om sin uppgift på isen. När motståndarna kom in i Frölundas zon var det inte nödvändigt att han jobbade ihjäl sig, det viktigaste var att han var fräsch när det var dags att gå till anfall. Han kunde hålla sig i rörelse vid egen blålinje och vara beredd på att blixtsnabbt attackera.

Malte Strömwall är en lite annorlunda spelartyp än Patrik Carnbäck, men hans viktigaste uppgift är den samma: se till att Frölunda gör mål. Men i dagens Roger Rönnberg-hockey räcker inte det, Strömwall måste ta sin gubbe eller täcka sin yta i egen zon. Och den uppgiften har han löst allt bättre ju längre säsongen har gått – även om jag tycker att det var ganska bra redan från början.

Även en mönsterbrytare som Malte Strömwall är en del av ett system. Och jag tror att det var där anledningen fanns till att det tog ett tag tills målen trillade in mer frekvent och supportrarna började sjunga hans namn på läktarna. 

Välsynkad i systemet

I höstas, när han inte riktigt kände sina nya lekkamrater, kunde han till och med se slarvig ut. Puckarna släpptes ibland i fel lägen i uppspelsfasen i egen zon, när han ibland var siste gubbe vid offensiv blå var han inte tillräckligt noga och bjöd på kontringar. Ibland gjorde det att hans lagkompisar blev osäkra och motståndarna kunde snabbt utnyttja misstagen. Ungefär som när Ryan Lasch ibland slarvade på offensiv blå och centern Patrik Carlsson inte visste om han skulle säkra bakom Lasch eller om han skulle gå framåt.

Den Malte Strömwall som nu går in i slutspelet mot Leksand är en välsynkad del i ett system som mestadels fungerat utmärkt efter nyår – och då har han fått möjligheten att få ut den potential som har gjort honom till hela seriens kanske vassaste forward. En skicklig mönsterbrytare i ett fungerande kollektiv är en dröm för alla tränare. 

Om Malte sen har Mikael Ruohomaa eller David Edstrom bredvid sig som center spelar ofta mindre roll. För när Malte och radarpartnern på andra kanten, kapten Max Friberg, sätter fart framåt blir det ofta kaos i motståndarnas zon.

Jag nämnde ”Blixten” i ingressen. Många av de som såg Frölunda på 60- och 70-talet minns hur det lät i Frölundaborg och Scandinavium när Leif Henriksson åkte bakom eget mål och började saxa i kurvan och med pucken på bladet. Från läktarna hördes ett stegrande ”hö-hö-hö” (eller hur man nu skriver det, ni som var med vet) som fick ”Blixten” att åka ännu fortare. Ibland tog det stopp redan i egen zon, ibland nådde han hela vägen in i motståndarzonen. Men det jag framförallt minns är den förväntan som började byggas upp när ”Blixten” passerade bakom ryggen på egen målvakt. 

Ungefär som när Timrås legendariske landslagsback Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg satte fart i egen zon för att åka slalom mellan motståndarna eller när Brynäs landslaglegendar Lars-Göran Nilsson (”Virvelvinden från Vuollerim” med seriens kortaste klubba) blixtrade förbi.

Något liknande har det blivit med Malte Strömwall. Han brukar inte hämta pucken bakom eget mål, utan sätter ofta fart från mittzon för att med pucken under full kontroll hitta en väg (ofta oväntad) över blålinjen och mellan försvarsspelarna. Eller när han skojar bort en back vid sargen och blixtsnabbt närmar sig slottet för att testa målvakten. 

Jag måste erkänna att jag inte har följt Malte så noga tidigare. Jag hade mer koll på hans farsa, Luleå-legendaren Johan (född i Göteborg) som under en tid var med då jag bevakade landslaget. Men om jag har räknat rätt är Frölunda 29-årige Maltes 16:e klubb i karriären. Han har vunnit skytte- och poängligan i Finland, har spelat allstarhockey i Ryssland.

Men någon lagtitel hittar jag inte på hans cv. Om han kan briljera även i slutspelet finns en av förutsättningarna för att listan ska kompletteras med ett SM-guld i Frölunda-tröjan.