Krönika: Kan Joel ta tekningarna?

Det var som upplagt för att ett svajigt Frölunda skulle glida ner mot strecket, som markerar vilka tio lag som får spela vidare efter grundserien. Knappt två veckor senare: När Jayden Halbgewachs avgör med 2–1 mot Leksand tar Frölunda sin tionde bortapoäng på fyra matcher och har istället närmat sig toppen.

Något av det roligaste när man följer elitidrott är att spekulera och gissa hur det ska gå. I enskilda matcher och i tabellen. Och jag vet inte hur många gånger genom åren hur allt som har verkat logiskt plötsligt välts över ända och gett ett helt annat utfall än vad det borde ha blivit – i endera riktningen.

Frölunda har nu som enda lag spelat 26 matcher, halva serien är avverkad. Jag är inte den ende som har letat efter tendenser och trender. Men denna märkliga säsong har det inte gått att lita på någonting. När laget gick till landslagsuppehåll 4 november efter tre raka vinster kändes det återigen som att grejerna började sitta på plats. Efter uppehållet blev det seger direkt mot Malmö, men sedan tre förluster i rad – därav de två sista hemma i Scandinavium.

Det var sådana där förluster där spelet stundtals var hyggligt, men det var ineffektivt framåt och för många misstag bakåt. Istället för att ha pucken med sig vid bladet in i anfallszon dumpades den för att jagas – men så många mål blev det inte. I 0–2-förlusten mot Timrå, den sista matchen före bortaturnén, såg en del spelares handleder ut att vara lika hårda som en spänd Christian Folin-muskel.

En fantastisk sport

Och på det fem raka matcher på bortaplan – utan stöd av landets största publik. Och så blir det tre segrar efter full tid och en bonuspoäng mot Rögle efter att ledningen slarvats bort mot slutet.

Visst är ishockey en fantastisk sport. 

Plötsligt har Roger Rönnbergs gäng hittat ett sätt att vinna, trots att det fortfarande finns mycket att önska vad det gäller anfallsspelet. I de tre segermatcherna har det bara blivit sammanlagt fem mål framåt – men bara ett bakåt, vilket är ett kraftigt fall framåt. Mot Rögle däremot lyckades Frölunda göra fyra mål – då slarvade försvaret så att nye målvakten Frans Tuohimaa tvingades släppa in fem puckar.

2–0-segern mot Linköping var en väl genomförd match, rakt genom. Men 1–0 mot Oskarshamn och 2–1 mot Leksand var inte resultat av ett lysande passningsspel och utspelning av motståndarna. Eller – Max Fribergs passning till Max Lindroths 1–1 var en delikatess. 

Det handlade mycket om kamp, mestadels bra skyddande av den egna blålinjen, få misstag – och så ännu mer kämpande. Detta gav vändningen mot Leksand i tredje perioden. Alla som pratade under gårdagens tv-sändningar var överens om att det egentligen var en tråkig, torftig match. Men det spelar ju ingen roll i dag, den gav tre poäng och femte raka segern mot Leksand. Poäng är i dag det enda som räknas för ett lag som haft oerhörda dalar i sina framträdanden när det har försökt spela som det egentligen vill spela – och förlorat.

Men kanske kan den för de flesta av oss överraskande bortasviten vara vändningen för gänget som har upplevt hur den ene spelaren efter den andre kramat klubban ännu hårdare i jakten på ett försvunnet självförtroende.

Ett smörgåsbord av siffror

Efter Leksands-matchen roade jag mig (tror det eller ej, men jag tycker att det är kul) med att gå igenom olika listor för att summera första halvan av serien, både när det handlar om laget och spelarna som individer. Både SHL och hockeyförbundet bjuder på ett smörgåsbord av siffror.

Det som först slog mig, och som det har snackats om under hela säsongen, är tekningarna. Hur stor saknaden är i omklädningsrummet kan jag inte säga eftersom jag inte är med där, men när pucken släpps mellan två väntande spelare med klubborna i isen saknas Joel Lundqvist något enormt.

Den pensionerade lagkaptenen hade för vana att komma etta eller tvåa i tekningsligan säsong efter säsong. Nu är David Edstrom (sjuk i går) bäst på plats 31 med strax över 50 procent vunna tekningar. Frölunda som lag har seriens i särklass sämsta tekare. Framförallt på hemmaplan. I Scandinavium har Frölundas tekare bara vunnit 47,18 procent medan det nästsämsta hemmalaget, Oskarshamn, har 51,29 procent vunna tekningar – att jämföras bästa tekningslaget Rögle som har 57,92 procent.

Det pratas hela tiden om vikten av tekningar. I anfallszon, i egen zon. En vunnen tekning kan ge en målchans, en förlorad tekning ett baklängesmål. 

Kanske läge att övertala Joel att komma tillbaka. Han behöver ju inte spela hela matcherna, det räcker att han tar tekningarna.

Å andra sidan – hur viktiga är tekningarna egentligen? Näst sämst på att teka har Färjestad varit, värmlänningarna som leder serien. Logik, någon?

Och så det viktiga spelet i det som tränarna älskar att kalla special teams, power- och boxplay. Supporterskället på Frölundas usla pp fick nytt syre efter två bleka överlägen mot Leksand. Men Frölunda har hittills haft seriens fjärde mest effektiva powerplay. Bättre än trion som just nu ligger i topp före Frölunda (som har spelat fler matcher än alla andra): Färjestad, Växjö och Linköping. Så uselt har det kanske ändå inte varit.

Folin tacklar mest

När det gäller spelare som sticker ut i Frölunda är det tunt för den som letar bland siffrorna. Men det finns en som är etta – dessutom i två kategorier. Ingen i hela SHL tacklar lika ofta och framgångsrikt som Christian Folin. Ingen täcker heller så många skott som landslagsbacken.

En annan som syns är backen Linus Högberg som är delad tvåa i backarnas poängliga med två mål och 15 assist (en assist i går mot Leksand). Att han har sämst plus/minus av Frölundas backar är lite missvisande då tio av hans assist kommit i numerärt överläge som inte räknas in i plus/minus-siffrorna. En som har klättrat kraftigt inom sin kategori är målvakten Lasse Johansson. Nu finns det även siffror på att han har blivit bättre och bättre. Två nollor och stabilt spel under de tre senaste bortavinsterna har gjort att han har smugit upp på andra plats när det gäller räddningsprocent efter gårdagens motståndarmålvakt Filip Larsson, 92,29 mot 93,87.

Trots att många både inom och utom laget stundtals har slitit sitt hår när spelet inte har stämt och poängen har uteblivit finns det en del som har varit bra. Men det finns väldigt stort utrymme för förbättringar. Tre poäng även mot HV71 på lördag skulle ge ett fantastiskt välkomnande i Scandinavium-comebacken mot Skellefteå 19 december.

Nu gäller det för Frölunda-spelarna att visa att de håller även när de har skapat ett läge för stigande förväntningar.