Krönika: Ett lag för toppen, eller?

Herrarnas osannolika vändning från 0–4 till 6–4 mot HV 71 var helgens stora snackis i hockey-Sverige. 14 oktober 2023 är ett datum som kommer att plockas fram så fort man ska göra listor över galna vändningar. Det kommer också att figurera när listor över historiska kollapser ska göras framöver.

Det är den sortens matcher som visar hur små marginalerna är inom elitidrotten. Efter 0–4 i första perioden buades det inte bara i Scandinavium. Det buades även digitalt på sociala medier och i kommentarsfält.

Frölundas ombyggnad sågades, Roger Rönnberg och hans tränarkompisar önskades till Lappland. Jag bara satt och väntade på att någonstans få se att det minsann var dags att tvinga Joel Lundqvist att dra på sig grejerna igen.

Två perioder senare satt den helt utmattade vinnaren Rönnberg ner när det var dags för tv-intervju efteråt. Och på sociala medier hyllades hjältarna som minsann inte gav upp när det tog emot. Segersviten hemma är intakt, men nu väntar tre bortamatcher i rad. Och då vet vi ju hur det har gått tidigare den här säsongen. Men nu är det dags att använda energin från HV-matchen och ta årets första bortaseger mot Linköping, Färjestad eller Växjö. 

Tyngre i SDHL

Men medan herrlaget bjöd supportrarna på ett minne för livet blev tongångarna desto dystrare runt damlaget. Och då handlade det inte så mycket om att den segersvit som började byggas upp i NDHL förra hösten sprack. För det kom inte som en överraskning när de tre senaste årens mästare Luleå kom till Frölundaborg.

Tyngre var skadebeskeden som lämnades några timmar innan herrlaget åkte ut för att möta HV i Scandinavium. Att både Hanna Olsson och Andrea Dalen blir borta fyra till sex veckor är naturligtvis ett oerhört avbräck.

Medan Dalen gick sönder mot HV för två veckor sedan tacklades kapten Olsson sönder mot Luleå. Att Petra Nieminen stängs av i två matcher för den fula tacklingen är ingen tröst för vare sig Hanna Olsson eller Frölunda. Lagkaptenen är borta i vilket fall som helst. Men självklart är det bra att fulsmällar inte får passera obemärkt.

Medan Andrea Dalen är en duktig anfallare och poängspelare har Hanna Olsson en helt annan betydelse för laget. Hon är inte bara vassast framåt (sex mål och en assist på de sex matcher hon har spelat), hon är lagets ledare. Den som driver på både på och utanför isen.

Hon saknades direkt efter skadan mot Luleå i fredags, ännu mer i förlusten mot Modo två dagar senare. Då gjorde Frölunda-damerna något som de inte mäktat med under de sex första omgångarna, de vann en förstaperiod. Med 1–0 i den första pausen såg det ut att kunna bli en fin Frölunda-kväll i Frölundaborg.

"Vi är nykomlingar"

Men två puckar i baken i den andra perioden och hela fyra i den avslutande akten innebar den största förlusten hittills. Vad två raka förluster och 2–10 i målskillnad betyder för ett lag som bara vunnit i tävlingssammanhang sedan det bildades återstår att se. En tröst är naturligtvis att förlusterna kom mot ettan och tvåan i serien, men det är ändå tufft att förlora när man inte är van vid det.

Jag frågade tränaren Erika Holst om hur det var att få segersviten spräckt.

”Jag tror att det är media som lägger vikt vid det. Spelar man hockey vet man att det kommer förluster. Vi är nykomlingar, för vår del ger det positiv erfarenhet av att få mäta oss med de bästa även när vi förlorar”, säger hon.

Att Frölundas nystartade lag siktar mot toppen är ingen hemlighet. Det gick snabbt att ta sig upp i högsta serien och väl där började det med fem segrar innan första förlusten kom. Men Erika Holst vill inte prata i termer om att det skulle vara överraskande att de nu förlorade.

”Att gå upp i SDHL är inte bara ett steg, det är ett gigantiskt steg. Vi har flera spelare som har erfarenhet från SDHL sen tidigare, men för flera av dem är det en säsong sedan. Vi har även spelare som bara gjort någon enstaka match där tidigare och andra som aldrig har spelat där. Men det finns en styrka och karaktär i gruppen. Vi har hittat sätt att både ta två och tre poäng”, säger Erika Holst.

Toppen eller mitten?

Men med rutinerade Hanna Olsson och Andre Dalen borta i kanske åtta–tio matcher står Frölunda-damerna inför den största utmaningen hittills. Laget har i flera matcher visat att de hör hemma i den högsta serien och har goda chanser att ta en förväntad slutspelsplats. Men är det tillräckligt bra för att leva upp till målsättningen att bli bland de fyra bästa redan första säsongen?

Jag antar att det kommer att diskuteras om det ska plockas in förstärkningar. Men det är inte så enkelt. Klubben har hela tiden pratat om att satsa på hemvävt i så stor utsträckning som möjligt, unga lovande tjejer ska få speltid. Det ska inte värvas dyra, utländska spelare hur som helst för kortsiktiga vinster.

Hur som helst – den närmaste tiden kommer att bli intressant. Är Frölunda ett lag för toppen redan i år – eller blir det en tillvaro nånstans i mittens rike?