Krönika: Var står Frölunda?

Efter första perioden mot Modo senast var jag övertygad. Roger Rönnberg och resten av ledarstaben hade fått ihop det. Det handlade inte så mycket om att Frölunda ledde med 1–0 utan om hur det såg ut på isen.

Laget satt ihop. Spelade enkelt och vägvinnande i försvaret, tryckte på både förståndigt och energiskt när det skulle pressas och gång på gång släppte spelarna pucken till en spelare som kom med fart och tog med sig pucken in i motståndarzonen. Ombyggda Frölunda spelade som ett lag som hade hittat ett sätt att gå vidare post Joel Lundqvist.

I andra perioden tog det bara 3.26 innan Roger Rönnberg tog en timeout. Och det är lite speciellt, Frölunda-tränaren är inte känd för att visa ett stort T med händerna tidigt i matcherna. Men med ett ansikte som visade många nyanser av rött var det lätt att se att han var minst sagt missnöjd med hur hans spelare låtit Modo vända till 2–1. Men avbrottet hjälpte inte så mycket, i slutet av perioden gjorde laget från Ö-vik två mål på 15 sekunder fram till 4–2.

Charmen med idrott

Hur är det möjligt att ett lag som framstår som välsynkat under en period bara en stund senare kan se ut som att de knappt har spelat ihop tidigare? Svårt att förstå, men även en del av charmen med idrott; det oförutsägbara.

Modo gjorde det bra, men Frölundas virrighet i den andra akten bjöd in till vändningen. När laget sedan återtar kommandot, gör ett mål till och vinner skotten med 14–3 i den tredje perioden och är nära att ändå plocka poäng blir den andra perioden ännu märkligare. Jag förstår mer än väl att Roger Rönnberg både lät och såg konfunderad ut i tv-intervjun efteråt.

För var står Frölunda i dag? Tabellen har börjat sätta sig med Färjestad i toppen och Oskarshamn i botten. Eftersom lagen har spelat olika många matcher är det svårt att sätta en placering framför Frölunda, det enda lag som tillsammans med Linköping har spelat nio matcher. 

Att efter nio matcher dra slutsatser om hur det kommer att se ut i mars när den 52:a omgången har spelats är vanskligt. Men jag gillar att grotta ner mig i siffror för att försöka hitta en indikation.

När jag gick igenom de tio senaste säsongernas Frölunda-öppningar efter nio omgångar är den enda riktiga slutsatsen att det inte går att dra några slutsatser så tidigt på säsongen.

Det är ovisst

2019 och 2020 hade Frölunda 18 poäng efter nio omgångar och kom sjua i sluttabellerna för att inte ha något slutspel på våren 2020 (covid) respektive åka ur i kvarten året efter.

Hösten 2015 ledde Frölunda serien på 22 poäng efter nio omgångar, kom tvåa i serien för att ta guld på vårkanten.

På hösten 2018 hade Frölunda bara 14 poäng och plus ett i målskillnad efter nio omgångar, men kom till slut trea i serien och tog återigen guld.

Det är alltså omöjligt att hitta något stöd åt det ena eller andra hållet för vad årets Frölunda-start kan innebära när det är dags för slutspel.

Spelarna och statistiken

Jag passade även på att kolla igenom lite spelarstatistik och hittade en del intressant. Några axplock:

Nye backen Linus Högberg har fått mycket beröm och spelar näst mest i laget. Han är en av de som täcker flest skott, men har ännu inte noterats för någon ordentlig tackling. Han har utmärkt sig framåt med sina sju assist – men står ändå på minus fyra i plus/minusstatistiken.

Christian Folin är den fysiske spelare som han ska vara. Han har nästflest tacklingar i hela serien, har blockerat flest skott och har bara två backkompisar före sig när det handlar om speltid i laget – men ligger på tre minus.

Nygamle backen Henrik Tömmernes har stundtals haft en trevande start utifrån de enorma förväntningarna som seriens bästa nyförvärv (åtminstone på backsidan). Han snittar 22.34 minuter i speltid per match, har stått för sex målgivande passningar, ligger delad femma med Linus Högberg i serien när det handlar om att täcka skott – och har plus tre. Bäst i laget tillsammans med backkollegerna Isac Heens och Pontus Johansson. När Tömmernes blir ännu varmare i Frölunda-kläderna blir hans roll ännu större.

Calle Klingberg är en av seriens effektivaste spelare. Har gjort fyra mål på elva skott på mål. 

Det roligaste hittills tycker jag dock att Jere Innalas framfart är, hans sex mål och två assist på åtta matcher är beviset för att det lönade sig för både honom själv och Frölunda att fortsätta samarbetet efter den tuffare fjolårssäsongen. Därför såg det väldigt oroväckande ut, både för klubben och honom själv, att han tvingades kliva av skadad senast.

Jag har också hunnit bli förtjust i Malte Strömwall. Han hade en tuff start, målmässigt. Men han har hela tiden visat vilken tillgång han är och kommer att bli för Frölunda. Hans snabba dragningar, riktningsförändringar, passningar och förmåga att gå på mål imponerar. Hans första Frölunda-mål under ordinarie tid drunknade i alla misstag i mittperioden mot Modo. Men Strömwalls mål i de två senaste matcherna lovar gott.

På torsdag är det dags att möta Skellefteå med Roger Rönnbergs guldtränarkompis Robert Ohlsson i det andra båset tillsammans med bland andra förre Frölunda-backen Pierre Johnsson.

Att börja vinna även på bortaplan är nödvändigt om Frölunda ska kunna bli ett topplag. En trepoängare mot Skellefteå vore en utmärkt start.

Matchen mellan Skellefteå AIK och Frölunda HC sänds på TV4 Play med nedsläpp 19.00.