KRÖNIKA: Frölunda och kanadensare ett kärt koncept

Jayden Halbgewachs har fått en bra start i Frölunda. Tre mål och en assist på de första fem SHL-matcherna var tillräckligt bra för att kontraktet skulle förlängas säsongen ut och inte bara över junior-VM som var den första avsikten.

Men för att bli en Frölunda-spelare att minnas behöver Halbgewachs fortsätta producera på ett sätt som flera av hans landsmän tidigare har gjort. För historien har gett oss en del kanadensiska profiler, några har blivit det vi ofta kallar kultlirare. Och det är framförallt där jag tänker bidra med några rader om de som har gjort störst intryck på mig.

Den förste kanadensaren i Frölunda har jag av naturliga skäl inga minnen av. För jag var inte ens två år gammal när Cliff Ryan, som närmast kom från AIK, gjorde sju mål säsongen 1959-1960 under Frölundas första besök i högsta serien.

Men de följande kanadensarna har ingen av de som följde Frölunda på 1970-talet glömt.

Bröderna Mott

Börje Salming hade redan gjort två säsonger i Toronto när bröderna Mott från lilla Creelman, väster om Winnipeg, landade på Torslanda (Göteborgs flygplats fram tills Landvetter öppnades hösten 1977) inför den historiska hockeysäsongen 1975-1976 då den första elitserien hade premiär.

Darwin skulle fylla 25 år och var en 175 centimeter lång vänsterforward som inte lyckats slå sig in i NHL. Morris var fyra år äldre, två centimeter kortare och högerforward – men hade gjort 199 matcher i NHL för California Golden Seals under de tre föregående säsongerna.

Bröderna Mott kom flygande med fart och attityd och blev just den förstärkning som det då svaga lagbygget behövde inför premiären av elitserien. När säsongen summerades hade Morris slagit 14 assist och gjort 16 mål, två av dem i sista matchen mot Modo då kontraktet säkrades. Lillebror Darwin var lagets nästbäste poängplockare med 19 mål och 10 assist. Medan Morris återvände direkt till Kanada stannade Darwin en säsong till och gjorde sex mål och nio assist. Bröderna Motts succé la grunden till de återkommande kanadensiska värvningarna.

Mike Ford

Bröderna Mott hade lämnat Sverige när näste kanadensare kom 1977. Men Mike Fords succé blev på sätt och vis ännu större. Hans passion och slit på isen fick publiken att återvända till Scandinavium. Ford hade ett bra skott, om än med lite ojämn riktning.

Däremot fanns det ingen som påstod att han var bra på att åka skridskor, snarare tvärtom. Han fick rykte om sig att åka mer på lädret än på skenorna. Men publiken älskade spelaren som drev på laget och gav allt i varje byte. Under hans två säsonger i Frölunda (ofta bredvid Anders Broström) ökade publiksnittet från drygt 3500 till 8500. Men Mike Ford var även en poängspelare.

På de 54 matcher han spelade (det hade blivit fler om han inte åkt på skador) gjorde han 22 mål och 26 assist, poängsnittet 0,89 är det nästhögsta bland alla tiders Frölunda-kanadensare. Den sista bilden på Mike Ford i Frölunda sitter kvar på näthinnan hos många av oss; där han sitter otröstlig på bänken efter att Frölunda återigen missat slutspel.

John Newberry

Kanadensaren var en poängmaskin i Frölunda. Han värvades från finska Kärpät 1987 när Conny Evensson lockats till Göteborg från Karlstad för att ta Frölunda tillbaka till elitserien. Jag minns hur Newberry gjorde intryck från början. Han var inte så snabb, men en riktig ledartyp på isen.

Muskulös och vältränad, spelade oftast center men kunde även spela på kanten. Han tacklades och var väldigt bra på att hålla i pucken och öste in mål och assist. Under 88 matcher på två säsonger gjorde han 54 mål och passade till 72. Poängsnittet blev 1,43 per match. Historisk blev John Newberry när han i den andra matchen i den allsvenska kvalserien mot Skellefteå 1988 (som Frölunda förlorade) avgjorde till 6–5 – 14.18 in på den andra förlängningsperioden.

Det var då den längsta match som hade spelats i Sverige. Men viktigast av allt för alla Frölunda-supportrar var ändå att Newberry säsongen efter var med och spelade laget tillbaka till elitserien. Men när pucken släpptes för Frölundas första elitseriematch sedan 1984 hade John Newberry flyttat vidare till Örebro eftersom de nya reglerna bara tillät en utlänning per lag.

Serge Boisvert

När man pratar om kultspelare i Frölunda nämns ofta Serge Boisvert. En del av de som minns honom får något saligt i blicken av att tänka på den mustaschprydde kanadensaren med det stora leendet. Själv minns jag honom som en mycket trevlig hockeyspelare som gärna tog sig tid att prata när vi journalister kom gående. Boisvert hade under fem säsonger gjort 46 matcher i NHL, innan karriären gick vidare via Davos till Frölunda.

Han var med och vann Stanley Cup med Montreal 1986, men lyftet kom aldrig. I Frölunda fick han platsen som utländsk spelare och tillbringade fem säsonger (1989-1994) i Göteborg – fler än någon annan kanadensare har gjort. Han toppar därmed även listan över kanadensare som har gjort flest matcher i klubben. Som producerande center är han även den som har gjort flest mål (73) och assist (75). Boisvert största tillgång på isen var farten på skridskorna, känslan för var målet fanns och hans ständiga slit.

Matt Duchene

Platsar egentligen inte på listan över de kanadensare som gjort störst avtryck i Frölunda. Men han är definitivt den med störst stjärnstatus. Av det syntes dock inget när jag var där från GT och mötte honom på Landvetter flygplats i början av oktober 2012.

Han var öppen och trevlig, pratade gärna en stund innan han tillsammans med sin flickvän drog vidare till hotellet. Han var då en stor framtidsman i NHL, redan etablerad efter två år i Colorados lag. Frölunda lockade honom till Sverige eftersom det var lockout i NHL och klubben behövde en ersättare för skadade Mathis Olimb. Frölunda satsade på att ta in en kanon, en publikspelare som skulle kunna ösa in poäng. Det blev fyra mål och tio assist på de 19 matcher Duchene spelade.

Han visade stundtals sin eminenta teknik och sin fina skridskoåkning, men la inte alltid ner det jobb som önskades av tränaren Kenta Johansson. Karriären fortsatte i NHL, där han den här säsongen hittills har gjort 11 mål och 21 assist för Dallas Stars på 35 matcher.

Det finns en del att skriva även om andra kanadensare, några av dem har även bidragit till att Frölunda har tagit guld. När de tre första SM-gulden erövrades 1965, 2003 och 2005 fanns det dock inga kanadensare i laget.

Däremot har det funnits kanadensare när de två senaste gulden har gått till Frölunda. Spencer Abbott bidrog med poäng (14+22) och slit 2016. När det senaste guldet vanns 2019 bidrog trion Jonathan Sigalet (nästflest matcher i Frölunda av alla kanadensare), Brandon Gormley och Chay Genoway.

Men bland de åtta kanadensare som Frölunda tidigare haft under Roger Rönnberg har det även funnits spelare som inte har presterat efter förhoppningarna.

Jayden Halbgewachs tog guld med Växjö i våras och har visat bra takter under inledningen av sin tid i Frölunda. En bra vinter/vår med ett Frölunda som lyfter kan ge honom en plats bland alla framgångsrika kanadensare i klubben.

Källa: Eliteprospects