Krönika: Tom bröt mönstret

Tom Nilsson är en av Roger Rönnbergs pojkar. Rönnberg tog med honom i juniorkronorna, om än inte i guldlaget 2012. När Rönnberg skrev på för Frölunda året efter var Nilsson en av flera stora talanger som följde efter till Göteborg.

Efter ett år med AHL-spel i Toronto åter vände Tom och blev en viktig del av guldlaget 2016, men när Frölunda slog Djurgården i finalen 2019 spelade stockholmsgrabben i motståndarlaget. När Djurgården för två år sedan åkte ur SHL återvände Tom återigen till Frölunda.

Att se honom avgöra (jag vet att Max Friberg gjorde 2–0 sekunderna före slutsignalen) mot Skellefteå var en fröjd. Det finns få spelare som jag unnar lika mycket att bli matchhjälte som Tom Nilsson.

Medan Henrik Tömmernes under många år har byggt upp sin status som europeisk stjärnback och Christian Folin dunkar in motståndare i sargen och blir som ett barn på julafton när han gör mål gör Tom Nilsson sitt jobb i tystnad. Men Roger Rönnberg kan alltid lita på att Tom Nilsson gör jobbet.

En av de bästa

Han är stenhård, tvekar aldrig att gå i någon situation. När han kom tillbaka för två år sedan fanns tveksamheter om hans fysiska status och skadehistorik. Men Tom Nilsson tog sig igenom det och har hela den här säsongen, precis som i det pågående slutspelet, varit en av Frölundas bästa spelare.

I den femte kvartsfinalen mot Leksand fick han en smäll och spelade bara drygt fyra minuter. Han missade de två avslutande matcherna mot dalkarlarna, men återkom till semifinalen mot Skellefteå.

När avgrunden började närma sig (Skellefteå vann alla tre övertidsmatcher mot Linköping i kvarten och den enda hittills mot Frölunda) i slutet av den tredje matchen var det Tom Nilsson som bröt mönstret.

Skellefteå hade under nästan hela tredje perioden malt ner Frölunda. Eller marinerat, som Rönnbergs-kompisen Robert Ohlsson i Skellefteå-båset uttryckte det. I stället för att stanna kvar och försöka säkra egen zon och hoppas på ett avgörande i en förlängning följde Tom Nilsson med i anfallet – så där som han flera gånger gjort då och då under både grundserie och slutspel. 

När pucken kom från David Edstrom gjorde Tom vad inte ens Jayden Halbgewachs lyckades med trots ett slagskott mot öppet mål: han överlistade Gustaf Lindvall i Skellefteå-kassen.

Målgesten var stillsam. Klubban i luften och ett stort leende, men inget hopp mot plexiglaset eller vilt Christian Folin-firande. Lågmält. 

Likadant efteråt när han i TV4 blev uppmanad att beskriva sina känslor efter att ha avgjort. Skönt var ordet tv-tittarna fick nöja sig med.

Hans mål förlöste glädjen hos de flesta av de 12 044 på Scandinaviums läktare som fram till dess hade suttit med världens ångest för att säsongen skulle ta slut efter den fjärde semifinalen på fredag.

Såg illa ut

Men Roger Rönnberg, hans stab och alla spelarna måste hitta ett sätt att prestera bättre hockey än i tredje perioden. Det går inte att förlita sig på att Lasse Johansson ska hålla tätt även på fredag samtidigt som Tom Nilsson smyger med upp och avgör.

För i den tredje akten såg det riktigt illa ut när Skellefteå anförda av bröderna Jonathan och Andreas – med pappa Jonas på läktaren – snurrade runt i närheten av mål-Lasse. Försvaret såg stundtals ut att falla i sär och när det var dags att anfalla fanns inte tillräckligt med kraft i benen och kyla i huvudena kvar. Skellefteå kom hela tiden tillbaka och började passa runt och skapa målchanser igen. Ungefär som det kan se ut när Frölunda i slutperioderna skapar tryck i motståndarnas zon i varma Scandinavium.

Att Frölunda i slutet av matchen avgjorde trotsar all logik – som det ofta gör i den intensiva, täta sporten ishockey. Men frånsett den första halvan av matchen, då Frölunda såg bra ut, är det här inget sätt att spela hockey på som håller i längden om man är ute efter guld. Framförallt kan de inte fortsätta gå torrt med en man mer på isen. Och det är alla i Frölunda väl medvetna om.

Men! Matchserien är reducerad till 1–2. Och det är mer än vad de regerande mästarna från Växjö lyckades med mot Rögle i tisdags.

Kan Frölunda tillsammans med 12044 på läktarna mobilisera till på fredag kväll, och hitta ett sätt att oftare spela pucken till en kompis med samma färg på tröjan, kan det trots allt bli en utjämning.